En annan person...

Look, if you had one shot 
or one opportunity
to seize everything you ever wanted. 
One moment.
Would you capture it...
or just let it slip?

Låtarna på iPod:en fastnar. Man lyssnar en stund sen flyter tankarna runt i huvudet igen. Slutet på låten närmar sig och jag fastnar i låten igen. Funderar på om jag orkar genomföra målet jag satt upp för dagen och följer sen med i texten igen. Låten går mot sitt slut och Eminem sjunger sista meningen...
You can do anything you set your mind to...

...å jag sprang vidare och lät tankarna susa genom huvudet i den ordning som de dök upp. Allt från "vem är jag" till "vad gott det ska bli med blodpudding ikväll". Men främst var ämnet i mitt huvud idag – folk, personer, vänner, relationer av olika slag.

Var i Växjö för en tid sedan och träffade mina "gamla" vänner som jag saknar så. Träffade bland annat Sazza jag inte sett på länge. Tänkte när jag satt hemma hos henne och drack kaffe, att jisses vad jag saknar att ha henne i mitt liv. Men flyttar jag till Växjö – ja, då missar jag flera härliga personer som finns i Nyköping.

Vissa människor man möter känner man direkt att den här människan skulle jag verkligen vilja ha i mitt liv – vilken härlig personlighet. Då och då dyker det upp någon person som gör en så lycklig för att nästa dag kunna göra en så ledsen. Men det är intressant hur påverkad man kan bli av en annan person...

Får några månader sedan lärde jag känna en underbar person som verkligen förgyllde mitt liv. En som bland annat är en av anledningarna till att jag idag klarade springa i 2 timmar i sträck. Ibland krävs det bara rätt person säger rätt saker för att man ska våga prova att ta ett steg till. Våga tro att man kanske, kanske klarar mer än man tror – och faktiskt ta steget att prova.

Var lite förvånad över mig själv idag när jag sprang. Främst att jag orkade och att jag inte blev tröttare än jag blev. Visst när jag svängde av hemåt och hade cirka 1 km kvar blev jag riktigt trött. Bara vetskapen av att jag bara hade 1 km kvar till bilen gjorde mig tvärtrött på 3 sekunder. Men kanske jag vågar sätta nästa mål – att klara av ett maraton – utan att gå halva...

När jag sprang för mig själv i skogen funderade jag även på mig själv. Hur folk uppfattar mig och tycker om mig. Min kollega sa till mig i fredags att jag är så mycket roligare och trevligare att jobba med nu när jag gått ner i vikt. Att jag är mycket gladare nu. Och ja, det stämmer nog till viss del. Nu när jag springer på motgångar tar jag nog de på ett bättre sätt samt att jag har mer ork. Även om jobbet just nu sliter hårt på mig och gör mig stressad och tjurig. Men han har nog lite rätt, på gott och på ont så har jag nog till viss del blivit lite av en annan person...


Ha det ljuvligt!