När jag lämnade Småland

Nu är det cirka 7 år sedan jag flyttade ifrån Växjö. När jag bestämde mig för att flytta var det för att jag egentligen sökte något mer i livet – vad visste jag inte då. Men trodde att en flytt från Växjö skulle vara svaret. Det är lätt att "romantisera" en flytt till en annan stad. Jag tänkte bara på hur kul och spännande det skulle bli. Det jag inte tänkte på var hur mycket mina vänner betydde för mig och hur många härliga vänner jag hade i Växjö. När det kom till vänner var jag stormrik!

Livet i Södertälje var allt annat än spännande och roligt. Ett jobb jag hatade, hundarna hade det dåligt på dagarna, bodde i en liten etta i centrala Södertälje med en tvåfilig väg utanför fönstret, en sambo som jobbade jämt – och helt utan mina goa vänner. Lördagsförmiddagarna var min räddning. Sök med ett av gängen i Botkyrka och lite socialt umgänge. När jag sen flyttade till Nyköping blev det sakta bättre. Kul jobb med härliga arbetskamrater hjälpte till samt att jag lärde känna trevligt hundfolk att träna hund med i och utanför Nyköping.

Men ofta känner jag att det är ett tomt hål i mig och återigen känns det som jag söker något mer i mitt liv. Men den här gången vet jag vad det är. När jag i förmiddags sa farväl till Lotta och styrde bilen mot Nyköping kände jag den kalla tomheten komma krypande igen.

Det var ett svårt val att välja att flytta från tryggheten jag hade i Växjö – och i mitt fall blev ett svårt val att leva med. Saknar mina vänner samtidigt som jag idag byggt upp ett liv här i Nyköping. Älskar folket jag tränar hund med och vet att det kommer jag inte finna i Växjö. Mitt jobb tar bitvis knäcken på mig, men jag älskar det. Brinner för tidningen och mina kära kollegor samt fördelen att få ha hundarna med sig på jobbet. Har också ett jobb som är väldigt fritt även om jag bitvis lägger enormt många timmar. Svårt att hitta en sådant jobb någon annanstans. Och så är vädret i Nyköping mycket bättre än i Växjö – det regnar väldigt mycket där! Så kort och gott så vill jag vill ha lite från Nyköping och lite från Växjö – men man kan inte både äta kakan och ha den kvar – eller hur. En sierska sa till mig en gång att valet att flytta till Nyköping har varit förutbestämt. Att jag kan sluta grubbla på hur mitt liv skulle sett ut om jag valt att stanna – för det valet har jag aldrig haft. Hon sa också att jag kommer bli kvar i Nyköping – får se om hon såg rätt i sina kort.

Så jag kan idag i alla fall konstatera  – att dagen då jag lämnade Småland hade jag inte en aning om vad jag gav mig in på.

 Huset jag skulle vilja bo i! Men en totalrenovering behövs då det inte bott någon i det här huset på säkert 30 år. Men läget kunde inte vara bättre tycker jag. Hunden på bilden är beauceronen Mira, snart 12 år som följde med mig på löprundan för att jag inte skulle springa vilse. Starkt gjort av gammal hund då jag sprang över en timme, 
med en kort paus för att fota huset.

Utsikt från tomten på huset. Vid pilen ligger goa Lottas hus. 
Så som sagt – läget är perfekt!