måndag 9 april 2018

Instruktör – ett privilegium!

Tänkte häromdagen när jag höll kurs, vilket privilegium det är. För det första är det alltid lika kul att få träffa olika hundmänniskor och prata hund och hundträning. Jag personligen gillar folk som brinner för något, har en hobby. En hobby berikar ens liv på så många sätt. Och jag får idag äran att utveckla och motivera andra i deras hobby. Vissa ekipage har jag regelbundet på kurs och får därmed möjligheten att lära känna dem bättre och få vara med och följa deras utveckling i både motgång och framgång, det är så roligt.


Det finns en sida till förutom glädjen att få hjälpa andra och se deras framsteg och utveckling. Och det är min egen utveckling. I början när jag hade kurs var jag väldigt nervös över att det skulle komma upp problem som jag inte hade en lösning på. Idag vet jag att man inte alltid kan ha det, ingen kan det. Din träning med din hund påverkas av vem du är, vilket personlighet och erfarenhet du har, vilken hund du har och dess personlighet och erfarenheter, vilka grunder du lagt på din hund – ja listan kan göras lång.

När man håller kurs stöter man på olika hundar, ingen lik den andra. Saker som kommer upp på kurs är saker som jag kanske inte stött på med mina hundar eller någon av mina ordinarie hundträningskompisar, vilket gör att jag måste tänka lite extra och därmed även utmana mig själv.  Man fastnar gärna i sin egen träning och kan mest om sin hund och den ras man har. Men på kurs kommer andra raser, andra hundar och andra människor och man måste se utifrån dem och deras hund. Min tro är att det inte finns en "metod" som är direkt bättre än en annan. Tror mer det hänger på den som utför "metoden" och att det viktigaste är att man tror på det och ser hela bilden. På kurserna får jag en chans att träna mitt sätt att se och fundera ut olika vägar att gå framåt i utvecklingen. Se till hunden och dess förare och utifrån det föreslå en väg och utvecklingsbana. Varje gång tar jag med mig erfarenhet till min egen träning – helt klart ett riktigt privilegium!

Imorgon ska jag ge mig ut och prova en ny variant i min lydnadsträning, ska plocka in en sökövning och justera den lite – funkar det hoppas jag i framtiden att min lilla cocker klarar av momentet "rutan" lite bättre!

Så ut och träna med er och våga prova, våga gör fel och framförallt se till att ha riktigt kul med er hund och njut av en fantastisk hobby som ger så mycket.







lördag 31 mars 2018

En kamera – två hundar

Måns har passerat 5 månader – och väldigt mycket tonåring. Idag har vi spenderat en del av dagen vid Nyköpingshus, jag letade lite kul miljö att fota i med min nya kamera. Men att styra upp en 5-månaders som inte alls har lust att lyssna på matte och en galen cocker som men myror under tassarna, ställer till det lite ibland. Men härligt att sitta och bara studera hundarna när de är på upptäcktsfärd i nya områden och leker med varandra. Men ser fram emot när även Måns kan stå still lite längre stunden så jag kan få även stillbilder på honom, just nu är det typ 5 sekunder som gäller så det gäller att vara snabb.

Här lite bilder från min eftermiddag!













tisdag 20 mars 2018

När det inte vill släppa!


Vintern har sitt grepp om landet – man börjar undra om vintern någon gång ska släppa sitt grepp. Jag har njutit till full – tills nu. Jagar gräsfläckar för att träna på. Trött på inomhushallar och inte kunna vara ute mer och träna min lilla Måns. Får väl glädjas över att det är ljust och vackert!




Jobbar med klass 3 momenten med Jabba och skulle gärna vilja göra en start snart. Men insåg idag när jag tränade att det inte är riktigt samma sak på en blöt och lerig gräsplan med stora isfläckar. Lite skillnad från inomhushallar och pudersnö på fotbollsplaner. Så får inse fakta att jag har lite jobb att få allt att sitta även utomhus på gräs, var ett tag sedan.


Men det positiva med all vinter är att jag fokuserat på det som Jabba har svårast för, vilket är bland annat rutan. Han är så låg att han nog inte alltid kommer se rutan innan jag skickar. Så har fokuserat på det och gjort det svårt för honom. Smidigt med snövallar som finns överallt just nu som är lätt att gömma en ruta bakom. Finns det sen en kon, en punkt vi gjort något på innan eller liknande på vägen mot rutan fastnar han lätt där. Det är en stor skillnaden mellan raserna och jag brukar skämtsamt säga att han nog är lite trög. Framförallt uppfattar jag den största skillnaden på Jabba och de Kelpies jag haft att han inte har någon förmåga att generalisera. Har han gjort en sak på ett ställe på ett sätt kan han inte överföra samma uppgift om omgivningen förändras. Har även jobbat mycket på att han ska våga försöka och ta tag i uppgiften fullt ut i alla lägen, även när omgivningen/situationen gör det svårt för lilla Jabba. Sen är han bra duktig på att slå över till att leta efter en boll om han tycker det känns roligare för stunden. Lekfulla cockrar och deras charm ;)


Med Måns har det blivit mycket lek när vi varit ute, det är lite väl kallt för en liten valp att göra stillsamma saker i vinterkylan. Också det är en stor fördel då han idag leker riktigt fint och intensivt även om han dock visar en hel del ägande som jag får jobba på. Han är en kul kille med mycket envishet och skön personlighet. Har en känsla att han kommer bli en riktigt kul hund att träna.

Idag har vi varit ute hela dagen och njutit av solen, på isiga gräsmattor och i skogen. Gjorde även ett litet upplet. Fokuserar just nu bara på att Måns ska gilla uppgiften, förstå att han ska leta saker som finns rakt utanför mig. Sen vill jag även att han själv tar tagit uppgiften, utan att jag säger något, efter vi lekt färdig efter föregående föremål han hittat. Och när han hittat ha väldigt bråttom tillbaka till mig och superbelöningen till lilla goa Kelpien.


torsdag 1 mars 2018

Utveckla brister

Måns växer och utvecklas. Han är en charmig hund med mycket egen vilja. Också visat sig vara en liten kelgris, vilket matte verkligen uppskattar ;)


Har lagt mest tid på lek och väcka intresset för att göra saker med mig. Kikar, som jag skrev i förra inlägget, efter brister hos honom. Måns har i sig en bra lek i sig, men som den lilla working kelpie han är, dyker det upp lite "låsningar" på leksakerna. Så jag har lagt mycket tid på att utveckla leken utan att det dyker upp låsningar. Jobbat med att han ska ta i och ha tryck i leken, bygga fart och fokus tillsammans med leken. Han är en känslig kille och därför har jag också tränat "skojbråk", så han vänjer sig vid att jag kan vara lite hårdhänt. Det är lätt hänt, bland annat i söket, att någon råkar trampa på honom, knuffa lite hårt eller något liknande, vill inte då att han ska uppfatta det som negativt, utan som en del av leken. Och så har vi även tränat på att det finns fler leksaker, koner och annat utlagt där vi tränar, men vi håller oss till den uppgift som jag bett om, inte springa och hämta annat och roa sig på egen hand. Bästa och roligaste aktivitet är alltid hos/med mig.

Måns är väldigt uppgiftsfokuserad och söker gärna uppgifter från mig, t ex springa runt kon. Så vi har tränat mycket på att han ska kunna skilja på om jag vill att han ska söka sig ut för nästa uppgift eller hålla fokuset kvar på mig. Kan ju bli livat i framtiden annars, Måns i full fart runt alla koner på apellplanen innan tävlingsledaren ens visat mig till startpunkten ;) Har även börjat jobba in lite mer social belöning, då han anser att det är toppen, förutsatt att den kommer efter godis eller boll.

Idag provade jag att länka för första gången. Det var inte lätt sa Måns, men gick helt ok. . Han testat innan att göra två saker på rad med kort belöning emellan för att han ska vänja sig att göra fler olika saker på raken, lära sig att växla. Men idag blev det två saker utan belöning emellan, duktig liten Måns.

Sen har jag tränat mycket på leken inför söket. Måns har mycket kamp, men brister socialt, så jag vill inte riskera att de som figgar för honom börjar kampa för mycket. Det kan bli allt annat än positivt för den lilla hunden med en social brist. Så jag har lekt mycket själv, testat och börjat bygga upp olika sätt att leka med honom som kan fungera bra i söket. Sen har jag "lånat" goa träningskamrater som fått leka med honom för att se om det funkar bra. Han har liten tendens att dra iväg med leksakerna så det har jag tränat på också. Samt att jag vill att han ska kunna gå från leksak till godis och sen tillbaka i lek. Nedan en film med underbara Monica som leker med Måns.


I skogen har jag vid några tillfällen låtit Måns leka med en träningskompis som sedan fått gömma sig i någon buske för att sen låta Måns vinda in den. Har gått väldigt fint och Måns tycker det är superkul. Nu i början använder jag några få personer så Måns känner igen sig i situationen och kan bygga en go självkänsla innan jag utökar antalet personer. Nedan en liten film från en av våra vindövningar. Är noga med att se hur han reagerar när ha kommer fram till "figgen", att han blir "glad i hela kroppen" utan osäkerhet.


lördag 24 februari 2018

Ny kamera!

Läste för rätt länge sedan en artikel och test av en nyare version av den kamera jag haft i många år, det var rena "porrläsningen" om jag ska vara ärlig. Tänkte jag att någon dag ska jag uppgradera min kamera – och nu är den här hos mig, min nya kompis!

Tid och väder har gjort att jag inte hunnit testa kameran. Men idag tog jag några minuter innan det blev för kallt att var helt still och utan vantar i vinterkylan. Nedan lite smakprov efter min första korta "provtur" med nya kärleken ;)

Jag tar även emot bokningar på fotograferingar om man önskar få sin hund fotad av mig. Kontaktinfo etc  på kerje.se









fredag 9 februari 2018

Jag letar brister – gör du?

Tabula rasa – ett oskrivet papper. Lite så är den lilla valpen när den kommer hem. Vi kan till stor del påverka hur valpen kommer att vara som vuxen. En av de uppfödare jag haft genom åren sa en gång till mig att jag får 25% av henne, resten gör jag själv. Och ja, det är något jag kan hålla med om. En del saker kan vi inte påverka, färg, form, grundmentaliteten. Men när det kommer till mentalitet så kan vi utveckla vissa delar åt olika håll – till bättre eller till sämre.


När vi köper en valp har vi ofta en tanke, en bild, en önskan hur vi vill att vår hund ska utvecklas och bli som vuxen. Vi vill kanske att den ska bli en tävlingshund i någon gren, bli en härlig familjemedlem etc.


Ingen är perfekt! Alla har brister! Och det behöver vi jobba på för att bli bästa möjliga. När vi går på en intervju får vi ofta säga tre bra saker och tre negativa saker om oss själva. Vet vi våra negativa sidor – är det säkert också något vi försöker jobba på och förbättra, för att bli en bättre person/medarbetare. Samma sak på en hund. Alla hundar har brister, jobbar vi med dem blir hunden bättre. Det är viktigt att vi kan se brister i våra hundar, utan att ta det på ett negativt sätt. Utan se det som en möjlighet att få en chans att försöka utveckla och förbättra istället.


Så jag letar för fullt brister i Måns men lika mycket starka sidor. Vad behöver jag jobba mer med för att få honom att bli så bra han bara kan bli. I dagsläget vet jag att han brister socialt, han är försiktig i nya miljöer, vilket jag ser som både bra och dåligt. Han är försiktig men kommer snart över det. Han är envis hund, väldigt mycket typisk Working Kelpie, saker och ting ska vara på hans sätt när vi tränar. Är vi ute och det kommer störning av människor som pratar eller liknande släpper han och ska skälla istället för att fortsätta fokusera på mig. I leken gillar han att leka, men saker som ligger på marken är ointressanta för honom. Det här är de saker jag noterat såhär långt och kan börja jobba med.


Hans positiva sidor är att han är glad i lek, mycket kamp. De människor ha känner blir han alltid glad att se. Påhittig, arbetsglad, känns som en trygg individ i grunden. Självständig, kramgo och sover gott och länge på nätterna ;)


Så vad gör jag nu för att bygga upp min hund brister. Jo, när jag kan så låter jag Måns leka med andra människor i olika situationer och ser till att det blir en positiv upplevelse för min lilla valp. Är på olika platser och "tränar", ser till att inte låta honom fullfölja när han för för sig att skälla på något runt oss. Där har jag tur att leken finns och kan få honom att byta till den aktiviteten istället. Jobbar mycket med leken, både i vanlig lek och i samband med små enkla övningar som i framtiden ska bli ett upplet.

Två små filmer på vad jag pysslar med just nu. En liten lekfilm. Den andra är min uppstart på upplet, där jag också vill att han ska få upp intresset att ta saker som ligger still, vilket är en av hans svaga sidor.

Jobba på brister, då blir de kanske inte längre brister!




lördag 27 januari 2018

En kort tid

Valptiden går så fort. Plötsligt är den bara förbi och man står med en gänglig unghund. Den lilla bedårande söta valpen har vuxit upp. Jag älskar att ha valp. Visst är det mycket pass och pyssel för att få ihop vardagen. Men så mycket glädje. Att se de små utvecklas är fantastiskt.


Jag gör mycket med mina valpar, älskar att träna och se hur de tar upp nya saker. Inom träningen lägger jag mest tid på att få bra belöningar, en följsamhet och att den förstår att man jobbar för belöningarna, shaiping. Detta för att få hunden att själv försöka lösa sina uppgifter och bli aktiv och delaktig i träningen, lägga en grund för kommande års träning. Inte så viktigt vad vi gör utan att han tycker det är kul och lär sig uppskatta att träna med mig. Också ett härligt sätt att bygga relation med sin lilla valp, en stund av lek och skoj med sin nya matte/husse är aldrig fel.


Men det härligaste jag vet med valp är att vandra rakt ut i skogen utan att följa stigar och vägar. Om vädret tillåter tar jag med mig kameran. Strosar sakta och stannar ibland upp på en fin plats, sätter mig där och tittar på hundarna. Har ofta en boll eller liknande med mig och leker lite. Blir aldrig några längre sträckor men kan vara ute en stund om vädret tillåter. Jag vill att mina hundar tidigt ska lära sig att röra sig i terräng, träna sin balans, använda hela kroppen och få njuta av att vara i skogen. Ibland tränar vi på att gå balansgång på fallna träd. Brukar lära dem att gå på en stam som går uppåt för att sen stanna och låta mig lyfta ner dem – enkelt som valp – och man lär dem att inte hoppa utan vänta på att bli nerlyfta. Smart att ha om de blir rädda för stegen som vuxna. Så vi njuter av skogen så mycket vi bara kan och vädret tillåter såhär års.

Här lite mer bilder från våra senaste två turer i skogen.



















fredag 12 januari 2018

Be serious!!

You got a hunting Cocker – so you must be serious, very serious, in your training – your cocker just want's to play !


I måndags var jag på lydnadskurs för Valentina Balli, VM-vinnaren från Italien. Väldigt rak i sin kommunikation och förstod på de som varit och lyssnat på henne i helgen att ibland högg hon vid fotknölarna. Lite mer europa-temperament kanske, här i Sverige lindar vi ju gärna in saker och ting i ett litet paket med rosa rosett på ;)

Nu var jag bara en dag och lyssnade på hennes tankar runt hundträning. Men tycker det skiljde sig en hel del tycker jag från de flesta jag lyssnat på. Hon är väldigt ärlig och rak i sin träning gentemot hunden, "lurar" aldrig hunden i sin träning. Hon anser att träning ska vara kul, både för hund och förare. Men har ändå en väldigt hög seriositet och allvar i sin träning. Var noga med att aldrig belöna en hund som tänker belöning. Hunden ska tänka uppgift, inte belöning. Hunden ska ta sin uppgift på allvar och inte fjanta runt och tänka på leksaker och annan belöning. Som hon just påpekade med min cocker, att han helst vill leka och vara pajas istället för att ta sina uppgifter på allvar.


Valentina var också väldigt noga med vilket "mood" hunden var i. Intensitet var verkligen hennes ord, hon sökte intensitet i allt och med det fokus. Jag kan nog säga att jag pratar för många när jag säger att vi gärna "curlar" våra hundar, och det kan man säga att Valentina inte gjorde – de fick jobba och när de jobbat bra, fick de bra belöning. Hela tiden jobba för att få hunden att prestera mer och mer.


Jag valde att blanda annat ta upp fart och på det fick jag svaret att jag har för dåliga ingångar, sista biten. Att om jag jobbar så han har en första tanke att komma in fot och göra det fort, kasta sig in, lovade hon att jag kommer ha bra fart in i alla mina moment.


Sen visade jag en apporteringsdirigering och tog upp att Jabba gärna tar mittenapporten och verkar här inte riktigt bry sig, utan tar rättning och jag upplever honom nöjd med det. Alltså ingen önskan från hans sida att faktiskt alltid göra rätt på första. Valentina påminde igen om "playfull breed". Föreslog att jag skulle ställa honom vid konen och skicka honom till targets vid sidan för att bygga upp en bättre vinkling från konen. Sen sa hon också att hon låter den som lägger ut apporten vara glad och uppmuntrande mot hunden när de lägger apporterna på "hörnen" men säger typ usch och nej när de lägger mittenapporten. Hon sa också att här fick de vara så tydliga att man såg att hunden verkligen sjönk ner och inte gillade det.

Har i några dagar testat detta, inte så mycket som hon föreslog. Men när jag är själv och tränar och lägger ut apporter har jag visat honom och "hetsat positivt" på de på hörnen och sagt en nej o usch när jag lagt mittenapporten. Och vad som är att Jabba börjar lära sig momentet eller Valentinas förslag vet jag ej, men samtliga har varit rätt sedan kursen.

söndag 7 januari 2018

Bilder!

Njuter av att ha en liten valp hemma. Tuggar, biter, skäller, bråkar med Jabba, måste kissas ofta, hänger i mina byxor, tuggar på mina tofflor och är helt bedårande söt.

Alltid lika spännande när man får hem en valp. Mycket påverkar vi själva hur den kommer att bli i framtiden, men personlighet och vissa mentala bitar kan vara svåra att påverka. Förhoppningsvis ska denna lilla ljuvliga krabat vara vid min sida i många och vi ska få många härliga minnen tillsammans.

Tyvärr är det kallt ute vilket gör att man inte kan vara utomhus så länge med en liten valp. Men lite korta stunder har vi varit ute på upptäcktsfärd och jag har haft med mig min kamera.